Alltså, när jag får sådan här feedback på kombinationen av djurkommunikation och healing:
”STOOOOOOOR skillnad på Walle idag! Han är som en ny häst 😍”
”Tusen tack för att du tog dig tid vid 2 tillfällen! ⭐ Han är en mycket gladare hund! ❤️ Han går på ett sätt jag inte sett honom gå på på länge & han verkar lycklig hemma & vid möten med människor, han viftar på svansen & är busig, precis som han en gång brukade vara! 🙏🏻 Tack!”
Min vackra, vackra häst ❤️ Som tillåter sig stanna upp och visa sig så skör och sårbar i njutning ❤️Att se hennes ansiktsuttryck, att förstå hur skör hon är i denna stund. Min starka, beskyddande, vårdande Beauty. Det är en gåva att få gå bredvid dig genom livet och följa hur ditt mod växer🙏
Tack för att du valt mig som din människa. Och tack för att du väljer att delta genom att modigt och sårbart öppna upp och släppa in andra nära🙏
I måndags (18/3-19) var mamma här och vi hade tillsammans en helt magisk stund med hästarna <3 Efteråt skrev hon denna text:
”Jag har känt ett tag att jag behövde vara hos Beatrice häst Russel. Vi bestämde att jag skulle åka dit i dag. Men i går kväll dök känslan upp att jag skulle vara i hagen med alla 3 hästarna.
För att ni ska förstå bättre. Russel är Beatrice första egna häst. Som jag jobbat med en hel del tidigare, vilket innebär att leka i hagen bredvid varandra, utan grimma eller andra redskap. Ásta är på foder sen några år. Hon vill bara bli kliad under magen. Beatrice andra häst är Beauty. En stor häst som jag länge varit rädd för. Nu är hon ganska ok.
Så känslan att vara med alla 3 var ju lite skrämmande. Men så tydlig ändå. Jag tog med en stol att sitta på. Meningen var att jag bara skulle sitta där och bara vara. Göra det som kändes rätt i stunden vad det nu kunde bli. Som tur var hade jag byltat på mig rejält med kläder för det var kallt idag.
Ásta kom ju fram först till Beatrice. Ville bli kliad. Jag bara satt och slappnade av. Kände andningen gå ner i varv. Kände kärleken och lugnet fylla mig. Tittade upp och alla hästarna var omkring oss. Jag kan inte riktigt beskriva vad som hände egentligen. Men Russel slickade snudd på hela mig på ett sätt som kändes som en djup massage. Hårdhänt men mjukt. Beauty puffade på mig med sitt stora huvud. Flera gånger kändes det som att stolen skulle tippa. Jag såg efter åt vilket håll på marken det var minst stubbar, grenar och hästskit. Ásta stod hela tiden lite bakom och sände en underbar healing. Långa stunder var jag så avslappnad så andningen nästan upphörde. Jag var flera gånger på väg att ramla av stolen men då var det som att nån av hästarna märkte det och ”väckte” mig. Men i nästa stund var de på väg att tippa både mig och stol.
Så stod Beauty en bit ifrån mig. Ásta stod bakom och Russel vid min andra sida. Så känner jag en kärleksfull healing så otroligt starkt. Så magisk. Så kraftfull. Så enorm.
En stund senare kände jag att nu var det klart. Hästarna hade gett mig det jag behövde för den här dagen. Att det blir fler stunder i hagen på stolen är säkert. Det var inte lätt att orka resa mig upp. Kroppen ville liksom bara vila för att kunna känna in och förstå det som hänt.
Men vi hjälptes åt att utfodra hästarna. Sen blev det en kopp te innan jag åkte hem igen. Jag är trött, men en behaglig trötthet. Oron som fanns i går är borta. En inre trygghet finns istället.”
Jag är så tacksam för det utrymme jag och hästarna kan skapa <3 Och vill du ta del av det är du varmt välkommen att höra av dig.
I onsdags (1/3-19) var det en stor dag för mig och Beauty. Jag fick nämligen lov att sitta upp på hennes rygg för första gången! Och för andra gången. Min älskade häst❤️
Redan i helgen när vi umgicks märkte jag att stressen över uppsittning/ridning hade övergått i en känsla av ”sitt upp då för fan”. Hon visade ungefär samma beteenden, men känslan var otålighet istället för undvikande och rädsla. Så med Ritas hjälp kom jag upp på ryggen ett par gånger i onsdags. Så nu fantiserar vi om långa turer runt hela Gotland och om kramar från hästryggen.
Jag vill ge ett extra stort tack till Rita och Ulrika, för ni är så otroligt betydelsefulla för mig och Beauty🙏❤️
I dag (20/2-19) blev en ovanlig jobbdag❤️ Hästarna pratade om det öppna sår som fanns i Moder Jord och alla varelser nu på våren, hur vi spricker upp inför det nya. De pratade om vikten av att låta sig vara sårbar. Kissen (fuxen) bjöd upp mig på sin rygg för att hjälpa mig släppa min smärta och låta kroppen slappna av och läka. Aramis var ridsugen han med så det blev en tur i skogen. Tack fantastiska hästar och fantastiska Rita❤️
Ibland får jag nypa mig i armen för att förstå att det jag är med om verkligen är sant❤️ Onsdag förra veckan (8/1-19) var en sån dag. En fin dag, samtal med en fantastisk kvinna, möte och promenad med henne och hennes hästar samt avslutar med ett helt magiskt möte och delande av utrymme med en av hundarna❤️
Jag önskar att ni alla någon gång kommer få uppleva känslan av total tillit, så mycket kärlek och att ni liksom löses upp och smälter samman med en annan individ❤️
Tack för alla helt magiska stunder jag får dela med er!
Jag började, igen, fundera på vad djurkommunikation egentligen ger och vad det handlar om. Det som, enligt mig, känns viktigast att du förstår när du kontaktar mig som djurkommunikatör är att jag aldrig kommer kunna fixa de eventuella problem som finns, bara så där. Jag kan inte säga till din katt att sluta kissa utanför lådan, säga till din häst att sluta vara rädd för transporten eller säga till din hund att den måste sluta skälla på främlingar.
Det jag däremot kan göra är att jag pratar med djuret om vad hen tycker är obehagligt eller varför det gör på ett visst sätt. Det kanske kommer upp något minne som påverkat djuret, eller så får jag veta vilka känslor som kommer upp kring detta. Genom att möta minnena eller känslorna kan djuret läka. Ungefär som när du går i terapi eller hos en psykolog. Genom att ni pratar om olika saker, du får svara på frågor och att du får stöd i processen av någon annan kan du läka dina saker. Ungefär samma grej händer hos djuren under ett samtal. Bara det att någon verkligen lyssnar på vad djuret har att säga kan göra stor skillnad.
Skillnad, ja. Visst kan beteenden ändras och saker läkas under samtal. Eller efter samtalet. Ibland räcker det med ett samtal, ibland behövs det flera. Ibland behöver du som djurägare ha det där extra tålamodet och ge ditt djur några samtal, healingsessioner eller en kombination av båda delar för att ni ska kunna nå de mål du har. I många fall behöver du också titta på dig själv. Vilka mönster bär du med dig? Hur påverkar ditt agerande dina djur? Vilka mönster speglar ni hos varandra?
Det jag allra helst vill be dig om när du bokar ett samtal – Ha ett öppet sinne. Djuret kanske uppfattar saker annorlunda gentemot vad du gör. Eller så vill djuret prata om helt andra saker än det du tänkt dig. Jag kan vinkla samtalet, men jag kan inte styra det. Då blir det fel. Det jag också kan göra, och gör redan under samtalet, är att jag försöker formulera så gott jag kan för att du ska kunna förstå. Jag finns också tillgänglig att svara på frågor i efterhand, över mail eller telefon. Det jag och djuret allra helst önskar är att du ska förstå.
En del djurägare oroar sig för att de saker som kommer fram under healingsessioner eller samtal med djuren egentligen handlar om ägaren. Att det är mönster som djuret tagit på sig. En del djur pratar om just mönstren, att en viss sak inte bara finns i djuret utan att det finns i hela flocken/familjen. Eller att agerandet hos ett djur beror på ett annat djur/människa. För min del blir det allt svårare att förstå individen utan att förstå helheten.
Hur hänger då detta ihop? Vi kan tänka oss bilden av att vi är varandras speglar. Din hund, katt, häst, mamma, son, partner, arbetskollega, kund eller vad det nu är speglar dig. Den individen visar dig vad som finns inom dig. Men du visar också din hund, katt, häst, mamma, son, partner, arbetskollega, kund eller vad det nu är vad som finns hos den individen. Ni är varandras speglar och visar vad som finns inom den andre.
Varför fungerar det på detta viset? Jo, för vi tenderar ha lättare för att se saker hos andra än hos oss själva. Du behöver en spegel för att veta hur du ser ut. På samma sätt behöver du en spegel för att veta vilka mönster som finns inom dig. Så det handlar sällan om en individ, det handlar om helheten.
Exempelvis så har mina knän vikt sig en del på sistone. När Rita kommer för att heala hästarna ser hon samma saker där. Senast Rita var här tog vi upp det med separation, att kunna gå ut med en häst från flocken och vad det är som utlöser oro hos de hästar som är kvar. Jag och Ásta gick iväg och inom mig processade det kring när jag under uppväxten lämnades ensam med jobbiga känslor, när jag inte fick det stöd jag velat ha från min mamma. När jag kommer tillbaka berättar Rita om att Russel processat sorgen och de andra känslorna över hans mammas död.
Samma mönster, speglat på olika vis och med olika bakgrund. Så ta inte på dig någon skuld, eller lasta över den på någon annan. Se mönstren och spegelbilderna som möjlighet att utvecklas istället.
