Med hästar som vägledare

Vad händer när mina hästar får vägleda mig? När jag helt släpper min roll som den som kan eller vet bäst? När jag helt fullt ut låter dem visa vad både de och jag behöver i stunden? Det är inte en uppgift som vilken häst som helst, när som och hur som helst kan ta på sig. Men just nu är det tid för mina hästar att bära den uppgiften.

Sen början av maj har hästarna fått homeopatmedel. De rensar och processar så jag stundtals undrar vad jag håller på med. Och många gånger om har det varit lockande att avsluta behandlingen… Just nu (juni 2019) är det mest märkbart på Russel som processar en gammal skada eller överansträngning/felbelastning. Höger bakknä hoppar lite vid varje steg. Russel känns helt lugn kring det hela, verkar inte ha det minsta ont och vår osteopat har lugnat mig flera gånger om med att det är ett bra tecken. Kroppen jobbar för att hitta rätt muskler och använda dem korrekt.

Men jag är ändå orolig…;) Så försöker göra mitt bästa för att hjälpa honom. Det ledde fram till magiska stunder tillsammans! Meditation, healing, stretch, rotation, rörelse och samtal. Läkning i honom, i mig, i båda två tillsammans. Det är fantastiskt att se hur medveten och närvarande Russel är i processen. Hur han låter mig bända och vrida, men att han själv också hjälper till med att flytta vikten och visa hur han behöver stå och röra sig för att det ska läka.

Vi rörde oss tillsammans för några kvällar sen. Russel visade vad som behövde släppas i min kropp, hur det kan kännas när det släpper. Och sen, helt plötsligt, hur spänt det verkligen är just nu 😉 ”Ta hand om det”, säger han. Han visar hur jag behöver sträcka ut framsidan av kroppen och är närvarande medan jag undersöker. Medan jag höll på i hagen kom Ásta också fram en stund och hjälpte till. Detta är ännu nytt och främmande för henne, att hon kan hjälpa människor på det viset. Men hon är nyfiken och vill nog lära sig mer.

Tja, det är väl bara fantasin som sätter gränser 😉 Så här kan det se ut när hästen är ens healer, guide och terapeut. ”Gör så här, matte. Ja, just så”

Första uppsittningen

I onsdags (1/3-19) var det en stor dag för mig och Beauty. Jag fick nämligen lov att sitta upp på hennes rygg för första gången! Och för andra gången. Min älskade häst❤️

Redan i helgen när vi umgicks märkte jag att stressen över uppsittning/ridning hade övergått i en känsla av ”sitt upp då för fan”. Hon visade ungefär samma beteenden, men känslan var otålighet istället för undvikande och rädsla. Så med Ritas hjälp kom jag upp på ryggen ett par gånger i onsdags. Så nu fantiserar vi om långa turer runt hela Gotland och om kramar från hästryggen.

Jag vill ge ett extra stort tack till Rita och Ulrika, för ni är så otroligt betydelsefulla för mig och Beauty🙏❤️

Drömjobbet

I dag (20/2-19) blev en ovanlig jobbdag❤️ Hästarna pratade om det öppna sår som fanns i Moder Jord och alla varelser nu på våren, hur vi spricker upp inför det nya. De pratade om vikten av att låta sig vara sårbar. Kissen (fuxen) bjöd upp mig på sin rygg för att hjälpa mig släppa min smärta och låta kroppen slappna av och läka. Aramis var ridsugen han med så det blev en tur i skogen. Tack fantastiska hästar och fantastiska Rita❤️

Magi på jobbet

Ibland får jag nypa mig i armen för att förstå att det jag är med om verkligen är sant❤️ Onsdag förra veckan (8/1-19) var en sån dag. En fin dag, samtal med en fantastisk kvinna, möte och promenad med henne och hennes hästar samt avslutar med ett helt magiskt möte och delande av utrymme med en av hundarna❤️

Jag önskar att ni alla någon gång kommer få uppleva känslan av total tillit, så mycket kärlek och att ni liksom löses upp och smälter samman med en annan individ❤️

Tack för alla helt magiska stunder jag får dela med er!

Vad handlar djurkommunikation om, för mig?

Jag började, igen, fundera på vad djurkommunikation egentligen ger och vad det handlar om. Det som, enligt mig, känns viktigast att du förstår när du kontaktar mig som djurkommunikatör är att jag aldrig kommer kunna fixa de eventuella problem som finns, bara så där. Jag kan inte säga till din katt att sluta kissa utanför lådan, säga till din häst att sluta vara rädd för transporten eller säga till din hund att den måste sluta skälla på främlingar.

Det jag däremot kan göra är att jag pratar med djuret om vad hen tycker är obehagligt eller varför det gör på ett visst sätt. Det kanske kommer upp något minne som påverkat djuret, eller så får jag veta vilka känslor som kommer upp kring detta. Genom att möta minnena eller känslorna kan djuret läka. Ungefär som när du går i terapi eller hos en psykolog. Genom att ni pratar om olika saker, du får svara på frågor och att du får stöd i processen av någon annan kan du läka dina saker. Ungefär samma grej händer hos djuren under ett samtal. Bara det att någon verkligen lyssnar på vad djuret har att säga kan göra stor skillnad.

Skillnad, ja. Visst kan beteenden ändras och saker läkas under samtal. Eller efter samtalet. Ibland räcker det med ett samtal, ibland behövs det flera. Ibland behöver du som djurägare ha det där extra tålamodet och ge ditt djur några samtal, healingsessioner eller en kombination av båda delar för att ni ska kunna nå de mål du har. I många fall behöver du också titta på dig själv. Vilka mönster bär du med dig? Hur påverkar ditt agerande dina djur? Vilka mönster speglar ni hos varandra?

Det jag allra helst vill be dig om när du bokar ett samtal – Ha ett öppet sinne. Djuret kanske uppfattar saker annorlunda gentemot vad du gör. Eller så vill djuret prata om helt andra saker än det du tänkt dig. Jag kan vinkla samtalet, men jag kan inte styra det. Då blir det fel. Det jag också kan göra, och gör redan under samtalet, är att jag försöker formulera så gott jag kan för att du ska kunna förstå. Jag finns också tillgänglig att svara på frågor i efterhand, över mail eller telefon. Det jag och djuret allra helst önskar är att du ska förstå.

Boka ditt samtal här: https://www.bokadirekt.se/places/medvitund-18046

Speglingar och mönster

En del djurägare oroar sig för att de saker som kommer fram under healingsessioner eller samtal med djuren egentligen handlar om ägaren. Att det är mönster som djuret tagit på sig. En del djur pratar om just mönstren, att en viss sak inte bara finns i djuret utan att det finns i hela flocken/familjen. Eller att agerandet hos ett djur beror på ett annat djur/människa. För min del blir det allt svårare att förstå individen utan att förstå helheten.

Hur hänger då detta ihop? Vi kan tänka oss bilden av att vi är varandras speglar. Din hund, katt, häst, mamma, son, partner, arbetskollega, kund eller vad det nu är speglar dig. Den individen visar dig vad som finns inom dig. Men du visar också din hund, katt, häst, mamma, son, partner, arbetskollega, kund eller vad det nu är vad som finns hos den individen. Ni är varandras speglar och visar vad som finns inom den andre.

Varför fungerar det på detta viset? Jo, för vi tenderar ha lättare för att se saker hos andra än hos oss själva. Du behöver en spegel för att veta hur du ser ut. På samma sätt behöver du en spegel för att veta vilka mönster som finns inom dig. Så det handlar sällan om en individ, det handlar om helheten.

Exempelvis så har mina knän vikt sig en del på sistone. När Rita kommer för att heala hästarna ser hon samma saker där. Senast Rita var här tog vi upp det med separation, att kunna gå ut med en häst från flocken och vad det är som utlöser oro hos de hästar som är kvar. Jag och Ásta gick iväg och inom mig processade det kring när jag under uppväxten lämnades ensam med jobbiga känslor, när jag inte fick det stöd jag velat ha från min mamma. När jag kommer tillbaka berättar Rita om att Russel processat sorgen och de andra känslorna över hans mammas död.

Samma mönster, speglat på olika vis och med olika bakgrund. Så ta inte på dig någon skuld, eller lasta över den på någon annan. Se mönstren och spegelbilderna som möjlighet att utvecklas istället.

Foto: Ebba Lund