Speglingar och mönster

En del djurägare oroar sig för att de saker som kommer fram under healingsessioner eller samtal med djuren egentligen handlar om ägaren. Att det är mönster som djuret tagit på sig. En del djur pratar om just mönstren, att en viss sak inte bara finns i djuret utan att det finns i hela flocken/familjen. Eller att agerandet hos ett djur beror på ett annat djur/människa. För min del blir det allt svårare att förstå individen utan att förstå helheten.

Hur hänger då detta ihop? Vi kan tänka oss bilden av att vi är varandras speglar. Din hund, katt, häst, mamma, son, partner, arbetskollega, kund eller vad det nu är speglar dig. Den individen visar dig vad som finns inom dig. Men du visar också din hund, katt, häst, mamma, son, partner, arbetskollega, kund eller vad det nu är vad som finns hos den individen. Ni är varandras speglar och visar vad som finns inom den andre.

Varför fungerar det på detta viset? Jo, för vi tenderar ha lättare för att se saker hos andra än hos oss själva. Du behöver en spegel för att veta hur du ser ut. På samma sätt behöver du en spegel för att veta vilka mönster som finns inom dig. Så det handlar sällan om en individ, det handlar om helheten.

Exempelvis så har mina knän vikt sig en del på sistone. När Rita kommer för att heala hästarna ser hon samma saker där. Senast Rita var här tog vi upp det med separation, att kunna gå ut med en häst från flocken och vad det är som utlöser oro hos de hästar som är kvar. Jag och Ásta gick iväg och inom mig processade det kring när jag under uppväxten lämnades ensam med jobbiga känslor, när jag inte fick det stöd jag velat ha från min mamma. När jag kommer tillbaka berättar Rita om att Russel processat sorgen och de andra känslorna över hans mammas död.

Samma mönster, speglat på olika vis och med olika bakgrund. Så ta inte på dig någon skuld, eller lasta över den på någon annan. Se mönstren och spegelbilderna som möjlighet att utvecklas istället.

Foto: Ebba Lund

Lämna ett svar