Resan till djurkommunikatör

Ett av de klokaste beslut jag tagit i mitt liv är helt klart att lära mig prata med djur. Det ger mig dagligen så mycket förståelse om mig själv, livet och djuren. Det ger mig otroligt mycket glädje! Och det ger mig helt nya möjligheter att träna och umgås med djuren.

När jag nu ändå håller på att minnas tillbaka minns jag också resan till djurkommunikatör. Sorgen då jag läste Margit Sandemos böcker och hon beskrev att bara vissa personer kunde detta, att det var en medfödd förmåga som några få var priviligierade med. Förvåningen när jag läste Henry Blakes böcker och han nämnde att han hörde hästarnas röster i sitt huvud. Den inlärda, kraftiga skepsis jag hade med mig från min familj och uppväxt. Misstron om att de flesta som jobbar medialt inte är ärliga.

Hur jag sen verkligen ramlade över en bok där kvinnan beskrev att hon aldrig kunnat prata med djur, förrän en häst började prata med henne. Hur hon satte ord på min föreställning om att det bara var några få förunnat att prata med djur. Jag minns hur personerna i bloggvärlden pratade om denna djupa kontakt med djuren. Att jag förstod hur viktig den var för framgång och bra träning.

Jag minns hur jag sakta vågade börja tro att detta skulle vara möjligt för mig också att lära. Hur jag läste Emelie Cajsdotters böcker och tänkte ”Om allt detta är möjligt, då kan jag prata med djur. Inte bara djur, utan med allt levande!”

Jag minns min första kurs, besvikelsen över att jag inte förstod och att ingenting fungerade. Och jag minns min andra kurs, hur det helt plötsligt släppte och jag kunde prata med djuren.

Hur ser din resa till djurkommunikatör ut? Och vad behöver du för att komma närmare?

Lämna ett svar